tisdag 24 augusti 2010

Patti Smith - Just Kids

Jag VET att det ska skrivas en massa texter i bokbloggar. Eller, det verkar i alla fall vara vad några av er läsare tycker. Men ha i åtanke att den här bloggen är ganska nystartad (nån månad gammal?) och att vi båda har en varsin blogg vid sidan av. Dem kan ni hitta här och här.

Men nu när det ändå stormar fritt utomhus tänkte jag att jag borde ta och plita ner några ord om Patti Smiths självbiografi. Hon kommer från en vanlig familj som vill att hon ska gå i arbetarklassens fotspår. Att ha ett vanligt jobb är ju enkelt, och säkert. Men Patti vill annat. Hon börjar plugga till lärare men lägger efter en tid ner sina studier för att bli konstnär. Precis som alla andra olyckliga själar med konstnärsambitioner under 60-talet, styr hon sina steg mot New York. Väl där träffar hon sin pojkvän och livskamrat Robert Smith.

Sen börjar det, historien om hur de båda kämpar på för att kunna överleva på sin konst. Vi får följa med till Chelsea Hotel, ett självklart tillhåll för musiker, författare och konstnärer. Robert lyckas sälja nån tavla ibland, Patti presenterar en låtidé för Janis Joplin, tjattrar med Jimi Hendrix och hänger med Bob Neuwirth (Bob Dylans tvillingsjäl).

Det finns en livsglädje i Patti Smiths sätt att skriva som på en gång smittar av sig. Man vill veta hur det går, man vill vara med när hon lyckas. Ett nederlag för henne känns som ett nederlag för en själv. Jag kan knappt inse att samma person som har skrivit den här boken faktiskt stod på en scen tio meter ifrån mig i somras.

2 kommentarer:

Jessica (ord och inga visor) sa...

Åh, vad härlig er blogg är. Har börjat prenumerera på studs (och tack för länken)! Men ja, mer texter vore förstås kul också, även om bilderna är superfina. :)

jennifer, sa...

jag ser fram emot att läsa 'just kids' som tusan. hade tänkt beställa den en dag då allting är lite för regnigt & dumt. som lite vardagslyx.