Vi eftersökte författare som på något vis liknar Haruki Murakami, och lämpligtvis hittade jag den här boken idag. Snyggt omslag och än så länge (100 sidor lästa) är den faktiskt bra. Något lättsam och väldigt rakt på sak, med en ganska enkel och väntad dramaturgisk uppbyggnad. Det känns lite som en sån där mellan-tyngre-böcker-bok. Men tummen upp för en bullterrier (som tydligen ska prata senare i boken), Kafka- och Huxley-referenser.
På Emmaus barnboksavdelning skymtar namnet Tove Jansson i ögonvrån och rycker åt mig tredje upplagan av en till synes oläst Det osynliga barnet, tryckt 1962.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar