Bokköpandet är problematiskt

Jag tycker det är skitkul att köpa böcker. Det händer väldigt ofta att jag går till Myrorna och Emmaus. Det är skoj att ha en massa bra böcker. Men på senare tid har jag börjat inse att det måste finnas någon bättre anledning till att hela tiden köpa nytt, läsa, köpa nytt, läsa. Det är verkligen jättekul att gå igenom hyllorna och hoppas på att hitta någonting grymt. Men nu när jag är i flyttartagen för andra gången den här hösten/vintern har jag märkt att böcker jag köpte så sent som i somras inte längre är intressanta och därför lämnar jag tillbaka dem till Emmaus.

En del av dem får naturligtvis stå kvar i hyllorna. Vi snackar främst om Sture Dahlström, Jack Kerouac, Charles Bukowski och på senare tid även Sam J Lundwall, Ray Bradbury och Louis-Ferdinand Céline.

Jag antar att slutsatsen är att när man har läst ganska mycket böcker börjar man sakta inse att det inte går att spara på sig alla grejer man någonsin läst. Favoriterna räcker gott och väl. Är du en aktiv bokletare som köper nya böcker varje vecka kommer du också inse att det inte funkar att ha kvar allt. Går inte.

Därför är jag glad att det i min hylla sakta men säkert börjar växa fram en mindre, men så välsorterad, samling böcker med fina titlar, författarnamn och bokryggar som jag verkligen gillar att titta på.

Vonnegut med flera

Har i och för sig redan läst Slakthus 5, men när jag hittade den för femton kronor kunde jag inte låta bli. Nu har jag två olika utgåvor av Louis-Ferdinand Célines Resa till nattens ände. Borde jag ge bort en?