Notera att jag skrev följande när jag bara hade kommit runt 50 sidor in i boken. Nu har jag läst fyrahundra till men jag står väl ungefär kvar vid detta:
Jag har inte på långa vägar läst ut den här romanen än, men ändå vill jag skriva någonting om den. Runt hundra sidor in i boken fick jag för mig att jag faktiskt borde kunna motivera varför jag redan gillar den så mycket. Den är inte bara stor till höjd, tjocklek, satser och stycken utan också väldigt stor i orden. Det känns verkligen som om Bolaño lägger stor möda vid att formulera sig och uttrycka allt han kommer att tänka på när han skriver.
Mellanrummen mellan dialogerna är som oftast väldigt långa, men till skillnad från vissa andra (sämre skrivna) böcker tappar man inte bort sig bland orden. Ingen Läsa-utan-att-läsa här inte. För som jag skrev ovan pressar han verkligen ner ALLT i texten; vi får inte gå miste om någonting.
Och naturligtvis resulterar detta i att vi får lära känna bokens karaktärer väldigt väl. Nu har jag bara läst klart den första, kortaste, delen men jag kommer inte att glömma fransmannen, italienaren, engelskan och spanjoren.
1 kommentar:
åh vad lässugen jag blev, har läst lite här och var om 2666. kan tipsa om ett reportage i ett babelavsnitt om just roberto bolano. tror det var sista för säsongen, det finns på svtplay.se.
Skicka en kommentar